Små marginaler - living on the edge
Jag dabbade mig förresten idag. Messed up big time, skulle nog insatt sjukvårdspersonal säga.
Herregud, efteråt var jag så skakig i benen att jag var tvungen att sätta mig på en stol. Jag trodde seriöst inte att mina ben skulle bära mig.
Gayen var den att jag skulle starta ett dropp i en central venkateter, CVK, som enkelt uttryckt är en liten plastslang som har opererats in i ett av patientens större blodkärl i bröstkorgen genom vilken man kan tillföra exempelvis dropp, cytostatika eller andra kärlretande läkemedel. När man hanterar CVKn är det av högsta vikt att vara lugn och ha koll på vad man gör, eftersom det gäller att ha vissa kranar stängda på den när man öppnar upp för att spruta in grejer i den. Är inte kranarna stängda kan det teoretiskt sett sugas in luftbubblor i patientens blodbana och är dessa nog stora kan de möjligen orsaka exempelvis en lungemboli, propp i lungan som kan leda till döden i värsta fall. Nu är detta verkligen worst case scenario, eftersom det är ganska otroligt att det skulle sugas in så stora luftbubblor, och att man inte skulle hinna rädda patienten innan dess då man ändå är på sjukhus och har akutteam någorlunda nära till hands. Men ändock, det har hänt.
Min handledare hade stressat på mig (vilket ändå är rätt förståeligt eftersom jag gör saker otroligt långsamt när jag är ovan och vill dubbelkolla några gånger för mycket, så man ska inte beskylla henne alltför mycket) när jag kopplade ihop droppet och när jag väl skulle sätta in det till patientens CVK var jag fortfarande lite stressad. Vilket såklart ledde till att jag tog loss en koksaltspruta utan att ha stängt kranarna innan. Min handledare, som stod brevid mig och observerade, reagerade genast med att börja gasta (vilket i sig inte var så smart eftersom det stressade upp inte bara mig utan även patienten, men det var väl en reflex) och kastade sig fram för att stänga kranarna innan luft hann sipra in. Vilket hon lyckades med och allt förlöpte väl.
Men tjofaderittan vad läskigt.
Jag kunde ha dödat en människa idag.
Herregud, efteråt var jag så skakig i benen att jag var tvungen att sätta mig på en stol. Jag trodde seriöst inte att mina ben skulle bära mig.
Gayen var den att jag skulle starta ett dropp i en central venkateter, CVK, som enkelt uttryckt är en liten plastslang som har opererats in i ett av patientens större blodkärl i bröstkorgen genom vilken man kan tillföra exempelvis dropp, cytostatika eller andra kärlretande läkemedel. När man hanterar CVKn är det av högsta vikt att vara lugn och ha koll på vad man gör, eftersom det gäller att ha vissa kranar stängda på den när man öppnar upp för att spruta in grejer i den. Är inte kranarna stängda kan det teoretiskt sett sugas in luftbubblor i patientens blodbana och är dessa nog stora kan de möjligen orsaka exempelvis en lungemboli, propp i lungan som kan leda till döden i värsta fall. Nu är detta verkligen worst case scenario, eftersom det är ganska otroligt att det skulle sugas in så stora luftbubblor, och att man inte skulle hinna rädda patienten innan dess då man ändå är på sjukhus och har akutteam någorlunda nära till hands. Men ändock, det har hänt.
Min handledare hade stressat på mig (vilket ändå är rätt förståeligt eftersom jag gör saker otroligt långsamt när jag är ovan och vill dubbelkolla några gånger för mycket, så man ska inte beskylla henne alltför mycket) när jag kopplade ihop droppet och när jag väl skulle sätta in det till patientens CVK var jag fortfarande lite stressad. Vilket såklart ledde till att jag tog loss en koksaltspruta utan att ha stängt kranarna innan. Min handledare, som stod brevid mig och observerade, reagerade genast med att börja gasta (vilket i sig inte var så smart eftersom det stressade upp inte bara mig utan även patienten, men det var väl en reflex) och kastade sig fram för att stänga kranarna innan luft hann sipra in. Vilket hon lyckades med och allt förlöpte väl.
Men tjofaderittan vad läskigt.
Jag kunde ha dödat en människa idag.
Kommentarer
Trackback
