Ordbajseri

Ibland är jag så gammalmodig och bakåtsträvande att jag måste skratta högt, eller åtminstone småle, åt mig själv.

Som idag när jag knallade in på Järnia på Järntorget och hann villa bort mig både en och två och tre gånger bland ljus, picknickkorgar, salladsskålar och kaffekoppar innan jag hittade det man går till en järnhandel för att köpa: skruv. På min tid, muttrade jag för mig själv i mitt huvud, då fanns det då skruvar och spikar på järnhandeln minsann.

Nåväl, det var väl en petitess att uppröras över, tänker ni, men det ska jag säga er att det slutade minsann i katastrof. Jo för när jag väl hittat mina gipspluggar och gipsskruvar gick jag, via blomkrukor och servetter, till kassan och vad hittade jag väl där om inte en glassfrys! Jag som just hade plågat mig nedför glassätargatan nummer ett; Linnégatan och passerat vad som kändes som hundra mjukglassar som avnjöts i solskenet med benhård vilja och ambition att inte falla i fällan överrumplades av en glassfrys på jävla Järnia och när jag likaså skulle plocka upp plånkan slank vårens andra glass ner.

Glass? På Järnia??? Ja jag säger då det. På min tid...