Vietnam 30: Punka
Det har varit lite punka i själen denna vecka. Det är jul hemma, men inte här. Jag har varit här en månad nu - smekmånaden är över. Jag är väldigt nervös över hur jag ska lyckas lära ett omvårdnadsengelska till studenterna. Vietnamesiskan känns så svår att lära sig - jag gör mig oftast förstådd men har väldigt svårt att förstå vad de säger till mig. Det är jobbigt att det är lite jobbigt, men jag försöker acceptera att det är så. Det måste få vara så. Jag ska vara här ett halvår, det kan inte vara tjolahopp hela tiden. På Family Hotel blir de ledsna när jag säger att jag saknar min familj och mina vänner. We are your family now, försöker Huong. Och jag försöker förklara att det ena inte utesluter det andra. Eller ersätter. Och att jag saknar dem när jag är i Sverige, trots att jag har min familj och mina vänner där. Och lovar dem att nästa vecka ska jag vara glad igen.
Imorse däremot, då var det punka på moppen! Inte bästa starten på morgonen. Kände direkt när jag körde iväg att det var något som kändes annorlunda, men först när jag kom ut på den större gatan här utanför kände jag punkan på bakdäcket. Jaha, vad i helsicke gör jag nu, tänkte jag. Var fixar man nåt sånt här? Det var ganska tidigt på morgonen så jag var inte säker på att Chanh eller Trung hade hunnit till campus än. Alltså stoppade jag första bästa som gick förbi på gatan med ett försiktigt "Xin loi". Han förstod snabbt vad som var problemet av mina gestikulationer och hänvisade mig till gatuhörnet några hundra meter längre fram. Justja där utanför mitt supermarket brukar det ju stå några meckiga gubbar och ropa efter mig när jag går och handlar. De hade dock inte vaknat ännu, så det blev till att stoppa nästa vänliga själ som visade mig ytterligare några hundra meter fram och sedan till höger. Före eller efter bron, frågade jag - och han förstod mig! Vilken lycka. Före bron svängde jag höger in på en stig som snart ledde fram till en gubbe som stod och tvättade en moppe. Också han förstod snabbt vad som var problemet, gav mig en stol och gick till verket på mitt bakdäck. Tänka sig att de lagar punkor på precis samma sätt i Vietnam som vi gör i Sverige, inklusive vattenbadet och allt! 20 minuter senare var den flinka farbrorn färdig. 20 000 (10 kr) ville han ha för besväret och jag blev så förvånad att jag gav honom 30 000, kickade igång min moppe igen ivrigt påhejad av xe om-förare på andra sidan ån och puttrade vidare.
Imorse däremot, då var det punka på moppen! Inte bästa starten på morgonen. Kände direkt när jag körde iväg att det var något som kändes annorlunda, men först när jag kom ut på den större gatan här utanför kände jag punkan på bakdäcket. Jaha, vad i helsicke gör jag nu, tänkte jag. Var fixar man nåt sånt här? Det var ganska tidigt på morgonen så jag var inte säker på att Chanh eller Trung hade hunnit till campus än. Alltså stoppade jag första bästa som gick förbi på gatan med ett försiktigt "Xin loi". Han förstod snabbt vad som var problemet av mina gestikulationer och hänvisade mig till gatuhörnet några hundra meter längre fram. Justja där utanför mitt supermarket brukar det ju stå några meckiga gubbar och ropa efter mig när jag går och handlar. De hade dock inte vaknat ännu, så det blev till att stoppa nästa vänliga själ som visade mig ytterligare några hundra meter fram och sedan till höger. Före eller efter bron, frågade jag - och han förstod mig! Vilken lycka. Före bron svängde jag höger in på en stig som snart ledde fram till en gubbe som stod och tvättade en moppe. Också han förstod snabbt vad som var problemet, gav mig en stol och gick till verket på mitt bakdäck. Tänka sig att de lagar punkor på precis samma sätt i Vietnam som vi gör i Sverige, inklusive vattenbadet och allt! 20 minuter senare var den flinka farbrorn färdig. 20 000 (10 kr) ville han ha för besväret och jag blev så förvånad att jag gav honom 30 000, kickade igång min moppe igen ivrigt påhejad av xe om-förare på andra sidan ån och puttrade vidare.
Kommentarer
Trackback
