Ordbajseri

Sover hos dig på din nåder
Rör dig fast jag inte får det
Önskar att jag bara drömde
Att det var en vanlig söndag
Måndag morgon förra året
Ångrar hela förra året
Ångrar att jag aldrig svara
Att jag bara lät det vara

Samma nätter väntar alla
Utan dig är alla kalla
Långa mörka utan sömn
Du ligger med nån annan tönt

Den här staden älskar dig
Alla gator hånar mig
Ja mina tårar ni ska veta
Att allt är alldeles försent
Jag vet jag har mig själv att skylla
Har vetat det varenda fylla
Varje gång jag stapplat hem
Och längtat efter dig igen

Alla filmer alla böcker
Handlar om dig
Alla ryggar tillhör dig
Tills jag går fram
Förlåt jag trodde det var nån annan

Jag lyssnar på Markus Krunegård och rensar telefonen på gamla sms som jag trodde jag skulle bli av med på köpet när jag bytte sim-kort. Jag måste läsa varje sms, skickat som mottaget, innan jag raderar det och minnas känslan när de skrevs eller lästes. Jag förundras över hur det som var så otroligt jobbigt för bara någon vecka sedan knappt känns av längre.

Jag skrev för någon dag sedan att jag tycker bättre om mig själv när jag är i Hanoi. Det handlar inte bara om något så ytligt som att jag får höra att jag är vacker varje dag. En av de saker jag uppskattar mest med Vietnam är att jag får ett sundare perspektiv på mig själv, det liv jag lever och mina bryderier. Vad som är viktigt. Det är inte synd om mig som sumpade mitt livs kärlek. Det är synd om Huong som lever med en misshandlande man som inte är hennes livs kärlek. Det är inte synd om mig som är tjugosex och inte har nån stadig pojkvän. Det är synd om tjugosexåriga Hoa som varje natt sover med sin äkta man på ett kallt stengolv och saknar sin tvååriga son som är kvar i countryside. Det är inte synd om mig för att jag inte vet vilken riktning i karriären jag ska ta efter detta. Det är synd om Nga som jobbar på hotellet 06-00 varje dag, plus pluggar heltid på universitetet.

Samtidigt som det är förenat med en massa tung skuld och dåligt samvete för att leva ett så pass mycket lättare liv trots att jag verkligen inte är en bättre, smartare eller flitigare människa än mina vietnamesiska systrar, uppskattar jag samtidigt att de ger mig perspektiv att värdesätta det jag faktiskt har. Det jag har bara för att jag drog en något högre vinstlott än dem i födelselandslotteriet.