Hur jag mår?

Jo tack.

Det går upp och ner. Det går upp och ner.

Jag kan vara glad för att jag (äntligen!) lyckats sätta nålar.
Jag kan sörja att jag inte får landa med huvudet i hans knä efter jobbet.
Jag kan längta tills jag flyttar in i mitt första alldeles egna hem.
Jag kan gråta över att jag aldrig mer ska bo på Memoargatan.
Jag kan vara hoppfull inför framtiden.
Jag kan tro att jag har kastat bort min framtid.

Så jo tack. Det går upp och ner. Upp och ner.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0