På ett fik i Vasastan

Så om en timme ungefär möter jag för första gången den där figuren som jag tydligen ska kalla för mitt ex. Trots att det är tankar på honom som upptar mitt huvud mest hela dagarna. Något ex är han minsann inte. Inte än.

Jag är nervös och jag längtar och jag bävar. Undrar hur vi kommer att förhålla oss till varann. Senast vi sågs var vi ett par, med all närhet som ingår. Hur gör man nu? Jag vill hålla hans hand och krypa in i hans famn.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0