Ordbajseri

Det är sannerligen inte lätt att komma hem från Ha Noi och Viet Nam.
Jag har det rent ut sagt jobbigt just nu.

Då är det så skönt att vara hemma i tryggheten.
Med de man känner.
Och de som känner mig.
Med familjen.
Och vännerna.

Som är ungefär som de alltid har varit.
Som kanske inte alltid är det mest nytänkande och inspirerande umgänget.
Men istället är de jag känner mig fullkomligt trygg med.
Som känner Malin och älskar Malin.
De jag vågar öppna mig inför.
Visa mig svag och sårbar.

De som jag tror och hoppas skulle ställa upp för mig vad som än hände.
Som backar upp mig hur tokig jag än är.

Många av Sveriges skatter har jag just nu svårt att uppskatta.
Men mina underbara vänner väger guld i min våg.