Vad är din status på Facebook?
Alldeles för ung och alldeles plötsligt och oväntat förstås.
Det morbida är att få reda på det genom andra arbetskamraters status på facebook.
Är inte det sjukt så säg?
Att liksom stoltsera med att ens vän har dött? På facebook?
En jag känner, men inte vet hur offentlig hon vill vara ännu, är gravid.
Vi skämtade om att hon skulle lägga ut det på facebook.
Anna Annasson is gravid, liksom.
Men det var ett skämt.
Det var inte att skriva att man tänder ett ljus för NN som gått bort.
För.
Har det inte gått för långt?
Det är ett jävla effektsökeri, den där statusen på facebook.
Jag tycker det verkar helt åt helsicke jag.
Men det är ju bara jag.
Läser gärna era åsikter i frågan.
Kanske är jag, med all min dödsångest, bara ett gammalt mähä som inte förstår mig på den nya tidens kommunikation.
Jag håller med dig, delvis. Jag känner mig träffad av det du skriver och har själv funderat på varför jag fyller i den där statusen ibland. Vad vill jag uppnå? Är det uppskattning, medkänsla eller något annat? Förmodligen. Vi har ett bekräftelsebehov vi människor. För hur förklarar man annars bloggbomben. Jag tycker det är lika mycket effektsökeri. Har många gånger funderat över varför folk inte skaffar sig en dagbok i stället. Många säger att de skriver för sin egen skull, men skaffa då en dagbok säger jag. Nu tycker jag att din blogg är den bästa, helt fri från bilder över vad du ätit till middag och hur många c- uppsatser du läst. Vet inte riktigt var jag ville komma, jag tycker ditt exempel var att gå för långt, men faktum kvarstår att jag tror att fejsbookande och bloggande är vår tids form av rop på bekräftelse. Eller nåt.
AHHH, nu hade jag skrivit ett jättelångt, ovanligt genomtänkt inlägg om status, bloggande och bekräftelsebehov som försvann när jag skickade det. Vi får ta det face to face. Hoppas onsdagen blir bra. Stora kramen
Nu ploppade det visst upp i alla fall..
Ja, jag vet inte. I många avseenden tycker jag ju att man inte ska hyscha döden så mycket och göra den så tabu. Så kanske är det inte så dumt att ha med den i facebook-statusen heller. Men det vände sig lite i min mage.
I övrigt tycker jag att facebook-statusen är ganska underhållande.
När en vän dog hade en annan vän det på msn, RIP NN. Fan va det störde mig. Samtidigt skuller jag på "samhället" som gör döden så tabu att vi inte kan hantera den när den hälsar på. Men döden ska behandlas me respekt. Kan inte heller motivera det, men d känns som fel forum, dessa facebook och msn.
