Den femte dagen - Måndag

Och jag gick dit igen. Eftersom jag vaknade 05:20 istället för väckarklockans föreslagna 05:30 var jag på avdelningen tjugo minuter före chefens föreslagna starttid om 06:45 och hann dela medicinerna och skriva lite anteckningar inför ronden innan jag och mina två underbara undersköterskor tog rapport. Och det utvecklade sig till en helt underbar dag. Trots att det var mycket att göra, med storrond följt av tre utskrivningar och en inskrivning bland allt annat tjafs, gick jag omkring med ett leende på läpparna. För nu inser jag skillnaden mellan en stressig dag och kaos.

Och min Stesolid-dam? Jo hon gick mycket riktigt hem efter ronden. Men med ett leende på läpparna och många tacksamhetsförklaringar till mig. Efter sig lämnade hon ett erbjudande om att jag skulle komma och hälsa på om jag hade vägarna förbi; "så kan vi prata gamla tider".

En dag som denna är jag sjukt nöjd med mitt yrkesval. För så här är sjuksköterskeriet när det är som bäst. Man ger och ger och man får tusenfallt tillbaka. När jag mår så här bra när jag går hem från jobbet är det glasklart för mig varför så många jobbar så mycket för så lite pengar.

Kommentarer
Postat av: Arvid

bergodalbana du... så skönt att läsa :-D Idag gick jag min första dag själv och det gick över förväntan- ingen dog. Dock var jag nära att ge ett läkemedel 50 ggr för snabbt. Men det gjorde jag inte!



Hoppas ni får det så bra imorgon, så tråkigt att jobba när jag vet att ni ska träffas. Träffade Sandra snabbt idag och hon skulle visst dit. Vi hörs en annan dag syrran! kram

2009-07-06 @ 21:55:31

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0