Ensam är stark

Jag började dagen i bästa Kan själv-anda med att inte ringa och felanmäla min strömbrytare till toan, utan istället egenhändigt plocka ner och isär den. Jag meckade litegranna och vips så funkade den igen. Sedan installerade jag diverse program på datorn så att jag kan se alla sidor på internet som jag vill se dem. Det var Java och det var Adobe och det var Flash. Ja hujedamej. Men bra gick det.

Stärkt av mina framgångar hoppade jag på en av de fula bussarna till Ikea i Kållered, med det primära målet att köpa tre Antonius-ställningar med 18 tillhörande trådbackar. För att sedan transportera allt detta via buss tillbaka hem. När jag stod framför trådbackarna insåg jag dock, för en gångs skull, mina begränsningar och nöjde mig med ett set á en ställning och sex trådbackar. Och lite mattor. Fler matlådor. Ett bestickställ. Grytlappar. Och en klädställning att hänga kläder på.

Herreminje vad tungt det var att släpa allt detta till bussen, se bussen mot Heden gå en förbi eftersom man står vid hållplatsen åt motsatt håll, vänta en halvtimme på nästa buss, kämpa sig in med allt tjafs på bussen, kämpa sig ut med allt tjafs från bussen och sedan den största utmaningen av dem alla: bära eländet ända från Olivedalsgatan och hem.

Mycket stånk och stön och förbannande av sin egen dumhet blev det. Men nu är jag äntligen hemma och har fått lunch i mig. Med en högerarm full av blåmärken, blodutgjutningar och små små fläckar som ser ut som pyttesmå leverfläckar. Jag antar att de kommer sig av syrebristen den djävulusiskt tunga Ikea-påsen orsakade.

Ikväll bär det av till det andra Ikea för att köpa hem de resterande Antonius-seten.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0