Dag 6. Dramalamadingdong
Memories
Don't change to blue
Memories
I can't live on you
I Vietnam, med språkförbistringar och kulturkrockar, kan man inte sällan uppleva hela spektrat av känsloregistret på en och samma dag. When they're good, they're good. When they're bad, they're oh so bad. Det kan bli för mycket till och med för en dramalama som en själv.
Dagen har varit en bergochdalbana. Det har varit gråt och långa snack och tårar och skratt och i slutändan tror jag att vi är tajtare än någonsin. Vi har visat svagheter och känslor och vi tog oss igenom det, vilket väl i slutändan är det viktiga.
Vid middagen, som för en gångs skull serverades prick klockan sju som en fast hållpunkt i det stormiga känslohavet, var det glada miner igen och det var det skönaste på länge.
På kvällen fick jag äntligen med mig tjejerna ut. Vi gick runt sjön och Huong bjöd på två glassar var till oss alla. Inte kan jag annat än älska en människa som matar mig med två glassar på raken, även om jag var ganska mätt redan efter första. För att ha så små kroppar kan de äta mycket, vietnameserna.
På listan över konstiga saker att äta kan vi nu lägga till utbankad och torkad bläckfick som intogs med tjejerna på en matta på en trottoar på väg hem från sjön. Segt men faktiskt ganska gott.
Don't change to blue
Memories
I can't live on you
I Vietnam, med språkförbistringar och kulturkrockar, kan man inte sällan uppleva hela spektrat av känsloregistret på en och samma dag. When they're good, they're good. When they're bad, they're oh so bad. Det kan bli för mycket till och med för en dramalama som en själv.
Dagen har varit en bergochdalbana. Det har varit gråt och långa snack och tårar och skratt och i slutändan tror jag att vi är tajtare än någonsin. Vi har visat svagheter och känslor och vi tog oss igenom det, vilket väl i slutändan är det viktiga.
Vid middagen, som för en gångs skull serverades prick klockan sju som en fast hållpunkt i det stormiga känslohavet, var det glada miner igen och det var det skönaste på länge.
På kvällen fick jag äntligen med mig tjejerna ut. Vi gick runt sjön och Huong bjöd på två glassar var till oss alla. Inte kan jag annat än älska en människa som matar mig med två glassar på raken, även om jag var ganska mätt redan efter första. För att ha så små kroppar kan de äta mycket, vietnameserna.
På listan över konstiga saker att äta kan vi nu lägga till utbankad och torkad bläckfick som intogs med tjejerna på en matta på en trottoar på väg hem från sjön. Segt men faktiskt ganska gott.
Kommentarer
Postat av: Sara B
Hej Malin! Torkad bläckfisk är sannerligen segt. Vet du vad, i Thailand sålde ett kinesiskt företag såna fiskar till olika ställen...... gjorda av gummi..... De pågick länge innan någon märkte och det förändrades. Det säger lite om hur segt det är att äta plattad torkad bläckfisk:) Hoppas du får det fortsatt bra!!
Sara
Trackback
