Ordbajseri

Jag var på hockey häromdan och såg Lule ta en skön vinst mot Södertälje. Vad som inte var lika skönt var några av mina medsupportrar på bortaläktarens språkbruk. Ovanstående citat kommer från en jöns som surnade till på en av domarna under första perioden och högljutt demonstrerade sitt ogillande på detta sätt.

Hos mig resulterade kommentaren i obehag och ledsamhet. Jag kände att jag nog inte hade någon plats att stå på den där läktaren som den fitta jag antar att jag är eftersom jag besitter en, då fittor tydligen är sådana som inte förstår sig på hockey. För flera av mina medsupportrar utspridda över läktaren var det tydligen en rolig kommentar, eftersom de skrattade åt den.

Jag började fundera på om det var så även på min tid, när jag gick på hockey ofta. Sa folk lika dumma saker då, utan att jag tog så illa vid mig eftersom jag var så inne i supportertugget att allt accepterades?

Jag ville gå fram till han som jämförde mitt kön med vad han för stunden förmodligen tyckte var de lägsta av låga varelser. Ville be honom förklara sig och säga att jag blev ledsen av att han sa så. Föreslå att om han måste använda så fina ord till så fula saker kan han väl använda sig av sitt eget kön istället. Men trots att han skrek sådana här obehagligheter upprepade gånger under matchen lyckades jag aldrig lokalisera var han stod. Och ärligt talat vet jag inte om jag hade vågat om jag hade sett vem han var. Men en tillsägelse borde han ha fått. Om inte av mig så av sina kompisar åtminstone.