Vietnam 68: Lycka är att ha ett pass
Ett steg på vägen. På måndag bär det av till ambassaden för att ställa dem och deras viseringar mot väggen. Och visa att vi verkligen, verkligen älskar varandra. Sjuk situation, och jag är så arg. Men jävlar i mig vad jag ska kämpa.
Lycka till! Jag tror på er! och funderar en liten stund på hur långa hans naglar är....?
Hahahaha! Befogad fråga! Han har faktiskt några som är under all kritik, typ några millimeter för långa. Vi snackar inte centimeter som med vissa andra. Men han tycker att det är behändigt när han ska skala frukter och jag, jag är bara kär... :)
Malin kära vän. Jag läser mellan och i raderna att kärleken spirar och Amor skjuter välriktade pilar utan nåd. Roligt, jag blir glad för din skull. Men, what's up with this embassy business?
Martin din fining! Tack for att du blir glad for min skull! :)
Jag forstar mig inte pa ambassaden och Sverige och Schengen i allmanhet, det verkar som att de med alla medel vill sta emot var karlek. Eller i alla fall att han ska komma till Sverige. For att manga vietnameser innan han kommit till Sverige och sedan blivit kvar. Sa bara for att fa ett sketet turistvisum pa tre manader for att han ska fa en liten inblick i hur ett liv i sverige skulle kunna vara sa maste vi riva upp fan och hans moster och nagra till. Jag skojar inte, jag ar mitt i det nu och egentligen ar det ett jakla heltidsjobb att aka runt mellan alla kontor och myndigheter och fa an det ena och an det andra pappret verifierat och oversatt och whatnot. For att inte tala om besvaret nar dokumenten inte finns i Hanoi och man inte kan lita pa postgangen. Hans pass var vi tvungen att aka buss tva timmar till grannstaden for att hamta, och sedan tva timmar tillbaka till Hanoi. Och hans fodelsebevis var pa countryside, sa forst var det tal om att jag skulle offra en he; dag pa att aka skumpbuss 3,5 timme till countryside, hamta pappret och aka 3,5 timme skumpbuss tillbaka. Som tur var var det nan som tog sitt fornmuft til fanga (det var inte jag) och foreslog att pappan skulle skicka dokumenten med skumpbussen som vi kunde mota upp har i Hanoi. Smidigt varre. Men man ska anda vara glad att vi faktiskt ar i Hanoi, for visumet maste sokas "in peron" pa ambassaden har i hanoi, sa bor man inte har ar de bara att casha upp for en resa hit. Ja du forstar ju. Litegrann kanske nu. Att det ar ett jakla foretag. Inte som att posta in sitt pass, pengar och en visumansokan till vietnamesiska ambassaden i stockholm och ha ett visum i passet tre dagar senare. Oj det har blev en blogg i sig bara det.
Oj vilket arbete. Hoppas det går vägen! Är tanken då att han åker med dig när du kommer tillbaka i vår/sommar? Vilket äventyr för honom =) Undra vad han skulle tycka om -40 grader, haha. Jag försökte förklara för min vän Ben i Indonesien hur minusgrader känns, men det är svårt. Till slut sa jag bara "stoppa ner handen i en glasslåda, och ta det gånger 3". Men ni verkar ju ha viljan att lösa detta, så det kommer nog gå! Lycka till, jag följer utvecklingen med andakt!
