Vietnam 82

Jag vet rakt inte vad jag ska ta mig till när Huong slår sina barn. Jag ser ju hur de far illa av det, hur de börjar skaka och trycker sig mot väggarna så fort hon tar upp en käpp. Jag ser hur det förstör deras tillit till sin mamma. Jag vill bara plocka upp dem i min famn och skydda dem från henne men tänker att det bara skulle underminera deras relation ytterligare. Jag försöker prata med henne om hur det påverkar hennes barn att hon slår dem och hur vi gör i Sverige, men det går inte in. Hon tar det inte till sig. Där gör ni så och här gör vi si, resonerar hon. Och det har hon ju rätt i förstås. I deras kultur accepteras barnaga, i vår kultur gör det inte det längre. De flesta vuxna vietnameser jag umgås med har blivit slagna av sina föräldrar i någon utsträckning. And they turned out pretty ok. Men när man är där, just då, i det ögonblicket och ser rädslan i deras ögon och hur de kämpar mot gråten för att inte göra henne ännu argare. Då är det hemskt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0