Att göra snåljåperi till en konst

Jag lever snålt, på gränsen till existensminimum, inför resan. Det är spännande att ge sig en spärr om femtio kronor på Ica per vecka. Jag tvingas äta det som finns i skafferi och frys och inte det jag är sugen på. Jag pantar burkar för att få ihop till en mjölkliter.

Häromdan var jag på stan när det började gnölas i magen. Hungrig. Men en måltid på stan går ju ingalunda ihop med existensminimumet. Därav blev lösningen att sälja mitt blod i Nordstan i utbyte mot obegränsad mängd mackor, kakor och saft. En rörstrandsskål fick jag med på köpet också.

Jag undviker att köpa nya basvaror då jag ju ändå snart ska lämna stället. Men svartpeppar, min passion i livet, kan jag inte leva utan. En ny burk kostade tolv kronor, men jag hade bara kvar åtta kronor av veckorasonen. Och Santa Maria hade inte grovmalen, endast finmalen i refillformatet. Förstå lyckan att hitta en refillpåse från Ica för 6,95! Lyckan varade hela vägen hem, då jag upptäckte att jag i glädjeyran förivrat mig och få med hela pepparkorn istället för malda.

Grannarna undrar nog vad det tagit åt mig. Jag bankar kastruller i dickbänken för glatta livet för att krossa pepparkornen. Bankar glasslådor i bänken för att slå loss några frysta jordgubbar som jag äter istället för godis.

Men billigt, det blir det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0