Oj!
Jag vet! Jag känner precis likadant. Det känns (som) att en era (ungdomen?) i ens liv är borta.
...och inte blir det bättre av att inse att det är tio år sedan man var sexton år och firade millennienyåret.
Det är en märklig känsla. Och samtidigt inser jag att jag kanske hänger upp liite för mycket av mitt liv runt bloggar om det blir en så stor grej att en försvinner...
Däremot kanske jag kan tycka att det är ganska skönt att vara långt ifrån att vara 16 längre. Att det bara är tre år till 30 känns värre...
Ja gud ja, att inte vara 16 är fantastiskt skönt. Värre är att det har gått så jäkla fort - och om lika kort tid är vi 36!
Hemmet nästa! Har du bokat plats än eller? Blir det Hortlaxgården för din del? He jär ju som myche gosat denna! Speciellt C-uppgången har jag hört mycket bra om! Hörde något rykte om att Källbogården redan var fullbokat millenniet ut, he låt ju boosat!
Jag siktar in mig på att bli en av de där tjuriga tanterna som vägrar dö någon annanstans än hemma. Jag tänker stå på bron och hytta med min käpp mot barnbarnen när de kommer för att försöka tala mig till sans. Är du med mig?
