Ordbajseri

Det finns en vardag även i Hanoi. När bloggen står och stampar så kan ni tro att det är den, vardagen, som har tagit över. Vardagen innefattar mycket ångest kring att planera engelskalektioner. Som nu, när jag sitter fyra timmar före lektionsstart, och febrilt letar engelsk terminologi kring smärta. Mycket finns det på det där internettet. Men ibland är det svårt att hitta.

Och kallt är det. 15 grader säger de. Och ni tycker förstås att jag är tokig som upplever det som kallt. Det är okej, jag tycker själv jag är tokig. Men Vice President, som jag lunchade med idag, kom med en förklaring. Det är 99% luftfuktighet idag, vilket gör kylan nästan outhärdlig. I alla fall om man sitter på en moppe mellan här och Hoan Kiem Lake.

Så jag kryper ned under täcket, jag och min ångest och en kopp varmt äppelthé. Surfar frebilt efter något slags material att bygga en lektion kring. Hoppas, som vanligt, att inga studenter ska dyka upp idag. För jag tycker inte att jag har något att lära dem. Idag heller.

Jag pluggade vietnamesiska idag. Och även den tycker jag står och stampar. Jag vill så mycket, men kan så lite. I mina öron är det fruktansvärt svårt att höra skillnaden mellan man, mán, màn, mãn och så vidare.

Om mindre än två veckor kommer mor och far. Så roligt. Och nervöst. Jag vill ju att de ska gilla Vietnam lika mycket som jag gör. Gäller att visa alla de bästa sidorna.