Vietnam 42: Plötsligt händer det

Mitt i klagovisan om vardagslunken dyker bara två studenter upp till lektionen. Än så länge tolkar vi det som att alla var busy idag och inte som att de tycker att jag är kass. Efter en halvtimmes småprat i väntan på fler studenter bjuder jag istället ut mina studenter på middag. Jag tänkte mig att de skulle visa mig lite fler matställen a la sitta på trottoaren i närheten, men istället bar det av över halva stan för att äta en lokal hanoiansk delikatess. Cha Ca, någon slags fiskrätt. Huongs pojkvän joinar partyt och får därmed stå för kalaset trots att jag försöker övertala församlingen om att jag är läraren och i egenskap av detta ska betala notan. Som kvinnlig lärare står jag mig dock slätt emot manlig aktiemäklare.




Huong, pojkvän Hieu, Ngoc Anh och Cô (lärare och moster) Malin. Och detta är vad vi åt. Det som ser ut som stora makaroner i fiskröran är fiskinälvor. Vem hade väl kunnat tro att de kunde bli så stora. Det gråa är en dipsås som luktade som en blandning av surströmmingsrens och fotogen. Gjort på någon slags räka. Trots den alls icke angenäma doften var jag tvungen att smaka, eftersom det är så jag rullar i Vietnam. Jag tog bara ytterst ytterst lite med en stor tugga nudlar. Och satan i gatan vad det smakade. Mycket och illa. Höll på att få upp allt direkt men lyckades som ett under behålla min värdighet och svälja ner eländet. Någon dubbeldipp blev det dock inte.

Sedan gav jag mig ut på jakt efter nytt massageställe på ännu en annan halva av stan. Körde lite fel, fick använda mina nyinlärda vietnamesiska kunskaper i att fråga om vägen, de förstod tro det eller ej vad jag sa och jag kom till slut rätt. Så rätt. Swedish massage, med precis rätt styrka och utan någon som trampar runt på ryggen, över hela kroppen av en synskadad tjej. En timme för blotta 130 000, kring 50 spänn.

Och medan jag ligger där och njuter av att äntligen ha hittat ett ställe där de masserar som jag vill bli masserad, som inte erbjuder några plusmenyer till sina manliga besökare, som är fräscht och dessutom verkar göra en god sak - stödja synskadade i Hanoi genom att ge dem ett jobb som massör och även delägarskap i firman - får jag ändå dåligt samvete. Varför ska jag ligga här och bli masserad av henne, bara för att jag tycker att det är skönt och för att jag har pengarna för att betala för det? Är det rätt? Är jag en fet västerlänning med för mycket pengar? Men vad skulle hon göra om jag inte kom hit med mina pengar? Skulle hon vara lyckligare om jag valde att inte gå på massage? Det är svårt, tycker jag. Svårt att veta vad som är rätt.

Kommentarer
Postat av: Hanna

Häpp!

2010-01-13 @ 18:11:13

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0