Vietnam 44: Mera acklimatisering
Blogginläggen blir mindre frekventa ju mer jag rotar mig här. Färre och färre saker blir konstiga eller annorlunda, och därmed värda att blogga om. De säger att när man kommer till en ny kultur ser man först bara olikheter jämfört med sin egen men efter en viss tid börjar man se likheter. Jag antar att jag har kommit till den fasen nu. Allt känns precis som hemma, fast med lite högre luftfuktighet, några fler grader på termometern och ett antal fler moppar.
Men människorna, de är inte så mycket mer annorlunda bara för att de har svart hår, gul hy och sneda ögon. Jag tycker mig snarare se att de är precis som oss. Även bland vietnameserna finns det den där babbogajan (nu blev det visst Meänkieli här, konstigt hur ens ordförråd funkar) som alltid ska göra sin egen röst hörd och bryta in när andra pratar. Det finns typer som är för snälla för sitt eget bästa, som bryr sig om andra mer än sig själv och säger ja när de borde säga nej. Andra är fokuserade på pengar och jobb och vill tjäna ihop så mycket som möjligt och även om det inte är samma summor som i Sverige det handlar om så ser jag likheter med svenska bekantskaper. De där som tror att bara de tjänar ihop nog mycket pengar kommer de bli lyckliga. Det finns drömmare, som flyr verklighetens grå vardag genom att sticka huvudet i sanden och fantisera om en rosakimrande framtid som realistiskt sett inte är möjlig.
Jag inser mer och mer att folk är inte antingen heltigenom goda eller heltigenom onda här heller, lika lite som de är det hemma. Det finns bra och det finns dåliga sidor hos de flesta vietnameser precis som hos de flesta svenskar. Ibland kanske deras medel för att uppnå lycka blir lite mer extrema än vad de är för oss hemma, eftersom de lever närmare ruinens brant än vad vi gör, men i grund och botten handlar det bara om att de vill det bästa för sig själva och sin familj.
Jag förstår att min älskade familj på Family Hotel även de spelar med i taximaffians liga, där icke ont anande turister skjutsas till de hotell som taxichaffisen samarbetar med snarare än det de hade tänkt sig. Jag gillar det inte, men jag förstår att det är deras sätt att klara sig. Om alla andra gör det, hur skulle de kunna stå utanför? Och jag tänker att de turister som "kidnappas" till Family Hotel har tur som får bo hos en så fin familj.
Men människorna, de är inte så mycket mer annorlunda bara för att de har svart hår, gul hy och sneda ögon. Jag tycker mig snarare se att de är precis som oss. Även bland vietnameserna finns det den där babbogajan (nu blev det visst Meänkieli här, konstigt hur ens ordförråd funkar) som alltid ska göra sin egen röst hörd och bryta in när andra pratar. Det finns typer som är för snälla för sitt eget bästa, som bryr sig om andra mer än sig själv och säger ja när de borde säga nej. Andra är fokuserade på pengar och jobb och vill tjäna ihop så mycket som möjligt och även om det inte är samma summor som i Sverige det handlar om så ser jag likheter med svenska bekantskaper. De där som tror att bara de tjänar ihop nog mycket pengar kommer de bli lyckliga. Det finns drömmare, som flyr verklighetens grå vardag genom att sticka huvudet i sanden och fantisera om en rosakimrande framtid som realistiskt sett inte är möjlig.
Jag inser mer och mer att folk är inte antingen heltigenom goda eller heltigenom onda här heller, lika lite som de är det hemma. Det finns bra och det finns dåliga sidor hos de flesta vietnameser precis som hos de flesta svenskar. Ibland kanske deras medel för att uppnå lycka blir lite mer extrema än vad de är för oss hemma, eftersom de lever närmare ruinens brant än vad vi gör, men i grund och botten handlar det bara om att de vill det bästa för sig själva och sin familj.
Jag förstår att min älskade familj på Family Hotel även de spelar med i taximaffians liga, där icke ont anande turister skjutsas till de hotell som taxichaffisen samarbetar med snarare än det de hade tänkt sig. Jag gillar det inte, men jag förstår att det är deras sätt att klara sig. Om alla andra gör det, hur skulle de kunna stå utanför? Och jag tänker att de turister som "kidnappas" till Family Hotel har tur som får bo hos en så fin familj.
Kommentarer
Trackback
