Ordbajseri

Hon pratar engelska på samma sätt som Kiêm. Samma uttryck och liknande accent. Och jag finner mig pratandes den halv-engelska som jag använder med Kiêm. När hon använder "same same" på samma sätt som Kiêm och alla andra vietnameser gör får jag tårar i ögonen mitt i blodprovstagningen. Sa jag någonting fel, undrar hon oroligt och jag kan bara berätta precis som det är. Hur det finns någon långt borta som jag saknar olidligt mycket när jag är inne hos henne, men hur jag ändå inte vill annat än att gå in till henne hela tiden för att jag då på något underligt sätt känner mig närmare honom. Jag berättar om visumet han inte fick och frågar försiktigt om hon fått uppehållstillstånd. Det har hon och råder oss att försöka igen. Jag säger att svenska ambassaden inte tror att han älskar mig på riktigt och hon svarar att det skulle ju ha kunnat vara hon som inte älskar sin sambo på riktigt, men hon fick ju visum. Sök igen, det kommer att ordna sig säger hon.