Den 26e november 2010

Jag satte mig i bilen imorse och såg att det var 18 grader kallt. Sedan såg jag att det var den 26e november. Den 26e november? Den 26e november... Vad fan är det med den 26e november, tänkte jag.

Den 26e november hade varit vår dag. Det hade varit en sexårig födelsedag, om vi fortfarande hade haft ett förhållande. Det var en konstig känsla. Jag sörjer inte längre att vi inte har ett förhållande. Jag kan nyktert se alla sätt vi inte passade ihop på och önskar inget annat än att han blir lycklig med sin nya. Även om hon nu flyttat in i min lägenhet, som jag en gång inrett till oss, där det en gång var vi som byggde en framtid. Det är en konstig känsla, att de nu bygger en framtid just i samma lägenhet som vi en gång byggde en framtid, men det är på inget sätt en bitter känsla.

Ändå var det konstigt. Att det är en födelsedag idag, men jag har ingen att fira den med. Ingen att gratta, ingen att smsa. Klockan tjugo över sex imorse kändes det som en logisk och rimlig sak att gratta sin expojkvän på en jubileumsdag som inte längre finns för ett förhållande som sedan länge är avslutat. Tack och lov att jag insåg att mitt omdöme nog ändå inte är det bästa tjugo över sex på morgonen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0