Lägenhetsvisning - Vietnam style
Idag har varit en mycket produktiv dag. Inte bara har jag landat min första anställningsintervju - på SOS International Clinic - och träffat ett annat viet-svenskt par som just nu går igenom hela visumkarusellen som jag och Kiêm (o)roade oss med i våras, jag har även varit på lägenhetsvisning.
Då Kiêm är på countryside för att leta upp ett papper - åh dessa vietnamesiska papper! - tog jag med mig min vän Nga som stöd. Och med henne kom även pojkvännen Vinh på köpet. En tapper skara på tre begav vi oss in i trafikmyllret, fastnade i trafikstockningar, körde in på den längsta, smalaste gatan, tog sedan in i en ännu smalare gränd och längst därinne stod mitt potentiella nästa hem och min potentiella nästa hyresvärd Le.
Rummet var helt okej, den utlovade ACn hade förvandlats till en fläkt men en tv kunde fixas in gratis. Jag och min pojkvän skulle dela huset med en japan, en amerikan och Bellman, nej en vietnamesisk kusin menar jag. Dela badrum med amerikanen och tvätta högst upp på terassen under stjärnorna. Allt var frid och fröjd tills det framkom att min pojkvän är vietnames. Då blev det plötsligt bekymmer. Och det är här jag inte fattar den vietnamesiska kulturen, inte vill förstå. Jag vet att det inte är riktigt okej att bo ihop före äktenskapet i Vietnam, även om det blir vanligare och vanligare i storstan Hanoi. Men så länge jag bor ihop med en annan utlänning verkar det okej. Det är när pojkvännen är vietnames det blir problem. Helt logiskt är det ju inte, eller?
Vi diskuterade hyran och här kom nästa kulturkrock när mitt psykologiska stöd och vän vill göra det extra tydligt för hyresvärden att jag och Kiêm inte har några jobb. Jag höll på att skita i brallan, vad sysslade hon med?? Vilken dråplig situation! Genast skulle jag rätta till och säga att jag ju så gott som hade ett jobb (läs: en bokad arbetsintervju) och Kiêm hade ju just blivit klar med skolan men snart skulle ha ett jobb. Little did I know, men fick förklarat för mig på moppen på väg hem, att den goda Nga ju försökte pressa ner priset... Det är enna annorlunda!
Hyran gick upp $30 när pojkvännen blev vietnames, huset ligger långt ifrån mitt potentiella arbete, hyresvärden verkar (förutom viss vietnam-rasism) schysst och kan framförallt mycket bra engelska, att tvätta under stjärnhimmel är ju mysigt men undrar vad brandmannen säger om det i kombination med de hanoianska skyfallen som kommer som en blixt från klar himmel... Det är en del att tänka på.
Fick också förklarat för mig att hyresvärdar behöver ett speciellt certifikat för att få hyra ut till utlänningar som yours truly onekligen verkar vara - hur mycket vietnames hon än inbillar sig att hon är - vilket kan vara en del av svaret till att Kiêm (tillsammans med sina kombos) i nuvarande hus betalar en hyra om 500 kronor för samma faciliteter (sovrum, kök, tvätt, tv, internet, moppeparkering etc) som jag och han verkar bli tvungna att betala minst 1500 kronor för. Den där Rädda Malin-bössan som tänktes börja skramlas med på Pites gator och torg rycker allt närmare...
Då Kiêm är på countryside för att leta upp ett papper - åh dessa vietnamesiska papper! - tog jag med mig min vän Nga som stöd. Och med henne kom även pojkvännen Vinh på köpet. En tapper skara på tre begav vi oss in i trafikmyllret, fastnade i trafikstockningar, körde in på den längsta, smalaste gatan, tog sedan in i en ännu smalare gränd och längst därinne stod mitt potentiella nästa hem och min potentiella nästa hyresvärd Le.
Rummet var helt okej, den utlovade ACn hade förvandlats till en fläkt men en tv kunde fixas in gratis. Jag och min pojkvän skulle dela huset med en japan, en amerikan och Bellman, nej en vietnamesisk kusin menar jag. Dela badrum med amerikanen och tvätta högst upp på terassen under stjärnorna. Allt var frid och fröjd tills det framkom att min pojkvän är vietnames. Då blev det plötsligt bekymmer. Och det är här jag inte fattar den vietnamesiska kulturen, inte vill förstå. Jag vet att det inte är riktigt okej att bo ihop före äktenskapet i Vietnam, även om det blir vanligare och vanligare i storstan Hanoi. Men så länge jag bor ihop med en annan utlänning verkar det okej. Det är när pojkvännen är vietnames det blir problem. Helt logiskt är det ju inte, eller?
Vi diskuterade hyran och här kom nästa kulturkrock när mitt psykologiska stöd och vän vill göra det extra tydligt för hyresvärden att jag och Kiêm inte har några jobb. Jag höll på att skita i brallan, vad sysslade hon med?? Vilken dråplig situation! Genast skulle jag rätta till och säga att jag ju så gott som hade ett jobb (läs: en bokad arbetsintervju) och Kiêm hade ju just blivit klar med skolan men snart skulle ha ett jobb. Little did I know, men fick förklarat för mig på moppen på väg hem, att den goda Nga ju försökte pressa ner priset... Det är enna annorlunda!
Hyran gick upp $30 när pojkvännen blev vietnames, huset ligger långt ifrån mitt potentiella arbete, hyresvärden verkar (förutom viss vietnam-rasism) schysst och kan framförallt mycket bra engelska, att tvätta under stjärnhimmel är ju mysigt men undrar vad brandmannen säger om det i kombination med de hanoianska skyfallen som kommer som en blixt från klar himmel... Det är en del att tänka på.
Fick också förklarat för mig att hyresvärdar behöver ett speciellt certifikat för att få hyra ut till utlänningar som yours truly onekligen verkar vara - hur mycket vietnames hon än inbillar sig att hon är - vilket kan vara en del av svaret till att Kiêm (tillsammans med sina kombos) i nuvarande hus betalar en hyra om 500 kronor för samma faciliteter (sovrum, kök, tvätt, tv, internet, moppeparkering etc) som jag och han verkar bli tvungna att betala minst 1500 kronor för. Den där Rädda Malin-bössan som tänktes börja skramlas med på Pites gator och torg rycker allt närmare...
Kommentarer
Trackback
