Ordbajseri

Av fem veckors, till en början lovande lätt men sedemera rätt slitsamt, dubbelkursläsande återstår nu endast en temadag i katastrofmedicin imorgon samt att få G på en studieuppgift.

Därför är det nu debriefing på Memoargatan.

Det är päroncider, spetsat med frusna hallon, ur vinglas. Smaskande på AKO-kola. Slöläsande av bloggar. Nedbäddning i sängen med både böcker och tidningar. Senare ikväll blir det hockey på Scandinavium.

Det är debriefing.

Det har varit många tårar i skolan de senaste dagarna.

Gråtande människor är vackra människor.

Det finns något vackert i fasaden som rämnar och den nakenhet som framträder.

Snubblande bankbesökare

Trafikskylten intill Sparbanken Nords automat på Aronsgatan kördes sönder på tisdagen. Någon tog upp skylten och lutade den mot väggen. Men kvar ur marken stack två decimeterhöga järnrör upp och ett antal personer snubblade innan problemet åtgärdades.

Pengar att hämta i stipendiefonder

Sysslar du med idrott eller kultur och har ebb i kassan? Då kan Piteå kommuns stipendiefonder kanske vara något för dig. Just nu efterlyser kommunen förslag på stipendiater till fyra av de stipendiefonder man förvaltar. Mer information om sökkriterierna hittar du på kommunens hemsida www. pitea.se.

Kvinnor intar flottiljen

Under helgen blir det kvinnstarkt på Norrbottens flygflottilj i Luleå. Då kommer 25 tjejer från hela landet för att mönstra och få mer information om lumpen. Målet med besöket är att ge intresserade tjejer en inblick i hur utbildningen och minljön på ett militärt förband kan se ut. Under söndagen bjuds även föräldrar in för att få mer information om utbildningen.

På tal om att ironisera över Piteå-Tidningens innehåll så kom jag till min förskräckelse på att jag missade att publicera fredagens PT-kollen igår! Jag ber tusen gånger om ursäkt och om någon vill ha ersättning för den sveda och värk ni har fått utstå på grund av min klumpighet kan ni väl skicka ett mail så kanske vi kan lösa det på något sätt.

Återvinning firar 10-årsjubileum

Den kommunala Återvinningsmarknaden Reprisen i Öjebyn firar 10 år i år. Jubileet uppmärksammas nästa vecka med kvällsöppet. Varje kväll tillägnas olika teman, och påpassligt nog säljer man massor av saker på temat för 10 kronor styck. Mer information om jubileet finns på kommunen hemsida www.pitea.se.

Jag vet att jag behandlar dig dåligt ibland, kanske alltför ofta. Att jag ironiserar över ditt innehåll. Nästintill hånar dig. Ibland blir jag till och med så upprörd att jag skickar iväg ett mail till din ansvarige utgivare, Bengt.

Men.

Det ska sägas att det finns ingenting som går upp mot att komma hem efter en hård dag i skolan, sjunka ner med dig och en kopp te i soffan och bara suga in all kunskap du har att ge mig.

Jamen är de inte lika så säg?

Idag har jag och reskamrat Madde inte bara kunnat bocka av ännu ett seminarium i vårt dubbelkursläsande, utan även handlat malaria-myggnät, handlat leksaker till barnen på Vietnams nationella barnsjukhus och varit på föreläsning om rundresor i Vietnam och Kambodja.

Plötsligt känns Vietnam så nära! Och det är det ju. Två veckor. Men att köpa leksaks-sjukhusutrustning, studsbollar, jojos, såpbubblor m.m. och att se bildspel över Hanois gator fick mig verkligen att inse att shit! vi åker ju faktiskt! Hittills har Vietnamresan mycket handlat om att vi har haft sjukt mycket att göra i skolan i och med dubbelkursläsandet. Men ikväll vände det: två veckor av skitväder och separationsångest med Tommy och sen är vi i 'Nam!

Jag lever min dröm. Det här är delvis varför jag för 2,5 år sedan sökte sjuksköterskeprogrammet. För att kunna jobba/praktisera utomlands. Och nu gör jag det!

Jag är sjukt stolt över mig själv.

Hur skönt det än har varit att leka ungkarl ihelgen; med ostbågar, Trocadero och glass, hela sängen för mig själv och bloggande till tusen. Så är det svårslaget att få krypa in i hans famn igen. Att bara vara i hans armar. Att älska och låta sig älskas.

Såhär i eftervattnet, när det åtminstone enligt Aftonbladet verkar vara klart och betalt att Gruvarbetaren också är Carolins Mördare, kan man ju tänka sig att jag skulle ha lite ågren för att jag har försvarat en mördare. Men jag ser det inte så. Jag har inte försvarat en mördare, jag har försvarat Herr Svensson. Vem som helst. Det kunde ha varit min pappa som hade dumpat den där bilmattan med blod på på en rastplats i glesbygdn. Om vi nu bortser från att min pappa varken är jägare, kör en Audi, rör sig särskilt mycket i trakterna kring Gällivare eller dumpar skräp lite varsomhelst. Eller speciellt ofta får människoblod på sina bilmattor. Men det kunde ha varit vem som helst som hade blivit misstänkt på så lösa grunder. Att då så hutlöst peka ut honom, och hans familj, så att alla vet vem det är, det är inte att praktisera Oskyldig till motsatsen är bevisad. Men det mantrat är kanske något som inte längre gäller i dagens Sverige, utan en klyscha som trött rabblas i amerikanska polisserier?

Hade det visat sig att han inte hade varit Gruvarbetaren, utan bara en vanlig gruvarbetare, så skulle tidningarnas utpekning vara en stämpel som jag tror hade varit svår att i efterhand tvätta bort. Även om polisen skulle ha hittat någon annan mördare så skulle nog många ändå se honom som den där som blev utpekad som Carolins mördare, så något fuffens måste det ju vara med honom..?

Att hänga ut Gruvarbetaren innan han är dömd är något jag, utan att blinka, numera väntar mig från en tidning som Aftonbladet. Men det mest skrämmande med detta är förstås att lokaltidningar som PT följer i de stora drakarna, Aftonbladet och Expressens, fotspår.

Jag gillart it. It alls.



P.S. Glesbygdn har egentligen ingenting som helst med ämnet att göra. Men de svänger! På arvidsjaursbondska! D.S.

14 000 pix klingade just in på mitt konto. Adlerbertska stipendiefonden minsann. Tjing tjing.

Som alla andra bördiga från Norrbotten, och förmodligen många andra svenskar, tycker jag förstås att det är otroligt skönt att polisen verkar komma någonstans i sin utredning av Caroline Stenvalls försvinnande. Piteå-Tidningen, och många med dem antar jag men de har jag ännu inte hunnit läsa, skriver idag att en 50-årig man är gripen för mord på Caroline.

Så långt är jag med. Men sedan går de vidare till att ingående beskriva honom. Att han är gift, att han har tre barn, att han jobbar i gruvan, vad han kör för bil, var han har släkt, att han renoverat sitt hus, att han inte deltagit i älgjakten... Vad man mäste förstå är att detta är små samhällen där alla verkligen känner alla. Skulle tro att det knappt finns någon i Gällivare kommun som denna morgon inte vet vem den gripna mannen är.

Denna man, som är anhållen enligt den lägre graden av misstanke. Jag kan inte för mitt liv se hur Piteå-Tidningen kan rättfärdiga att de hänger ut honom redan nu.

Om han är skyldig kommer han få sitt straff ändå.

I GPs helgbilaga Två Dagar finns idag en artikel om hur vi moderna människor alltid ska förnya och förbättra. Hur vi inte bara kan nöja oss med det vi har och våga tro på att det är bra. Hur vi alltid måste analysera - är jag verkligen lycklig und so weiter.

Efter gårdagkvällens ångestinlägg känner jag att den träffade mitt i prick.

Eftersom vi, på grund av slöa göteborgska brevbärare, inte får någon PT på lördagar och jag därmed inte kan redovisa någon PT-kollen slår jag ett slag för ett annat piteåanskt hybrisprojekt.

http://www.omy.se

Jag bara älskar att killarna, för egna pengar, kör ner 100 mil till Västerås för att sända radio från Piteå IFs damers match. En match som bara ska ta dem till Allsvenskan.

Jag bara älskar att de stannar till på Arlanda på lördagmorgonen för att med stora rödvita piteflaggor möta upp laget när de landar.

Älskart älskart älskart!

Jag tar tillbaka mitt tvivel. Klart jag ska vara med honom.

Tommy besöker Lund över helgen
Jag är ensam
Jag såg fram emot att få vara ensam

Men det är läskigt att vara ensam
Mörkret brukar skrämma mig
Men ikväll är det inte mörkret som är läskigt

Plötsligt är jag inte säker på någonting
Jag kommer inte att kunna sjuksköterskerera om några månader
Jag fixar inte det här
Jag kan inte allt jag ska kunna

Borde jag verkligen vara med Tommy?
Vad är det jag missar?
Kanske behöver jag singelliv?
Ska man vara 25 och ha resten av livet utstakat

Skaffa jobb
Gifta sig
Skaffa barn

När börjar livet egentligen?
När börjar livet egentligen?

Kan jag inte stå på mina egna ben?
Vacklar jag så fort Tommy inte är här och stöttar upp mig?
Kan jag inte stå på mina egna ben?

Jag vill inte lämna skolans trygga sfär
I skolan är jag duktig
I skolan vet jag vad jag gör

Jag kommer inte att ha koll på allt
Som sjuksköterska
Jag kommer att misslyckas

Suck.

Lycklig vinnare på Turklöverns kiosk

En lyckad travomgång blev det för en Älvsbybo i tisdags. Personen prickade in sex rätt på V65-omgången på Jägersro och det gav 58 794 kronor i utdelning. Kupongen var inlämnad hos Turklöverns kioskbutik och kostade 30 kronor.

Ett av mina favoritinslag i nämnda världsblad Piteå-Tidningen är PT-kollen. PT-kollen är en liten notis ovanför horoskopet i Piteå-Tidningen som på äkta Pite-manér, drypande av hybris, publicerar små anekdoter av fantastiskt lågt allmänintresse.

I och med att vi, till skillnad från många andra arma pitebor i exil, numera är välsignade med denna dagliga tillgång till papperversionen av Piteå-Tidningen, visserligen en dag i efterhand på grund av slöa göteborgska brevbärare, ämnar jag härmed att dagligen redovisa gårdagens PT-kollen. Så att jag kan förgylla även er vardag.

PT-kollen onsdag:

Populär gångstig skadad av maskiner
Under hösten har det avverkats friskt i olika skogspartier runt om i kommunen, bland annat i Munksund-Klubbgärdet. Fint blir det, när slyet försvinner och man ser vattnet igen. Men den populära gångvägen mellan Munksunds hamn och SCA-sågen, som vintertid även fungerar som skoterled, är ganska sönderkörd och knappast något som roar allmänheten.

Krajks skrev häromdagen helt ogenerat självgott om hur hiskeligt bra hennes pappa är. Som norrlänning väcks då jante i en och man känner genast att man måste kontra. Eller ja, genast och genast, som norrlänning har man ju också rätt att ta lite tid på sig.



Hur som helst var detta synen som mötte mig i köket i eftermiddags. Min mamma, MIN MAMMA, har nämligen skickat oss en 30-dagars gratisprenumeration av världsbladet Piteå-Tidningen. Vad är väl det mot en sketen skrivare och bläckpatron, Krajks? Och hur ska du bräcka detta? Nå?

En av de där papporna förra veckan kom med sin lilla flicka för hälsokontroll och vaccination. För att avleda flickan när hon skulle få sprutan i låret fick den käcka lilla studenten, moi, i uppdrag att blåsa såpbubblor. Så det gjorde jag. Lik förbannat började hon förstås gråta när barnsjuksköterskan stack till. Några minuters gråt i pappas knä senare hade hon dock hämtat sig så pass att tårarna hade slutat rinna. I det läget tänkte jag, nu får man vara lite pedagogisk så att inte det bestående minnet hon får av BVC är att hon var ledsen och att det gjorde ont. Så, jag blåste lite mer såpbubblor. Ungen började genast böla igen.

Jag tror att Pavlov hade varit stolt över mig.

Det här är min tyska syster och min tyska brother-in-law.

Jaja, det är inte lätt att hitta blogginspiration när man läser dubbla kurser. Det enda som får plats i min hjärna är vilken studieuppgift jag måste göra härnäst.

Men. Jag har ju faktiskt också gjort fältstudier på en vårdcentral i veckan. Mycket mycket intressant och lärorikt. En dag var jag på BVC och vi hade läkarmottagning - det mättes och vägdes bebisar på löpande band. Vi tog emot säkert 15-20 ungar. 2 av dem kom med sina pappor. Är det verkligen så få pappor som är pappalediga? Jag tvivlart.